Har försökt skriva ihop en liten förlossningsberättelse med hjälp av minnet + journalanteckningar kanske blev lite flummigt men vad gör väl det.. ? 

På morgonen den 6 april så hade jag verkligen inga onda sammandragningar och hade inte kännt så mkt rörelser i magen så mamma tyckte att vi skulle åka upp och göra en CTG-kurva.. Sagt och gjort så kom mamma och hämta upp mig och vi åkte upp till förlossningen..

CTG-kurvan var helt klockren och sammandragningarna kom med ca 2½ min mellanrum och höll i sig i 1 min.. När vi ändå var där så pratade hon med läkaren ang. Ultraljud för att se hur mkt fostervatten som finns kvar och att allt var bra.. Så efter en stund så gick vi till Ultraljudsmottagningen och där fick vi en riktig genomgång :) Hon svalde massa fostervatten, lilla hjärtat slog på som bara den och allt såg fin fint ut.

Jag kom hem å mamma åkte tillbaka på jobbet för de skulle ha nå möte där och då kände jag att sammandragningarna började komma tätare och tätare (då var kl ca 15) och göra ont. Ringt till Olle vid halv 4 och sa att han fick börja tänka på att komma hem..

När han kom hem så satt jag i badkaret och hade 3 st värkar på 10 min som varje värk höll i sig i ca 1 min så efter mötet kom mamma förbi och kollade läget men vi bestämde att jag skulle försöka kämpa på hemma ett tag till.. Åt middag och drack en massa saft här hemma, kollade på tv och satt och gungade på bollen.. Rätt var det var när jag satt på toa fick jag värsta illamåendeattacken och spydde.. Kul, det var den maten det.

Vid 7 tiden började vi packa ihop och oss och begav oss in mot förlossningen.. Där blev vi inlagda av mamma i sal nr 3 och hon kollade då statusen: öppen 4 cm, 1 cm kvar av tappen.

Mamma tar hål på vattnet ganska direkt när vi kommer in, sen sätter jag mig i badkaret.. ljuvligt att sitta där alltså! Varmt och skönt.. frös ändå rätt så mkt och det berodde på att jag hade feber.

Då sätter de en sån kateter på handen och sprutar in nåt febernedsättande där..

21.00 börjar jag med lustgas, häftig känsla faktiskt, man känner att det gör ont fast det känns liksom långt borta.. körde på med lustgasen och tyckte att det funkade rätt bra..

På grund av att jag hade feber så var hjärtljuden lite höga (170-180) så kl 22.15 sätter de en skalpelektrod för att lättare följa hjärtljuden.. 22.28 var fortfarande hjärtljuden höga så då beslutar läkarn att de ska ett sk. Laktat (prov på bebisens huvud) 

Då hade jag väldigt ont och var fortfarande bara öppen 4-5 cm så då ber jag mamma om EDA.

23.00 Fick jag EDA och när han skulle lägga den hörde jag knappt vad han sa för jag var så fokuserad på att andas mig igenom de onda värkarna..

00.00 kopplas det på värkstimulerande dropp då värkarna försvinner lite i samband med EDA:n.

Här mår jag som en prinsessa, har inte så ont.. lagt undan lustgasen.. Sover lite till och från, lyssnar på musik, pratar med älsklingen som var ett grymt stöd under hela förlossningen.

00.50 Öppen 7 cm

01.30 börjar med lustgasen igen då EDA:n släpper lite + att det börjar göra mer ont.

Sover en stund till sen kommer mamma och kollar och säger: jaha nu är du öppen 10 cm! Shit tänkte jag ska jag inte krysta nu då ;) Upp på bollen och känner hur det börjar trycka på neråt.. Andas mig igenom värkarna för att hon inte riktigt var ”nere” än.

03.50 Krystar i sängen ligger på sidan först men ändrar sedan till ”gyn-läge”.. Krystar som en tooook men huvudet åker ut lite sedan in igen.. ut.. in.. ut.. in.. Jag känner mig förbannad.. Säger ingenting utan är inne i mig själv mkt och fokuserar..

04.15 Fosterljuden pendlar jättemkt, från 75-170 under 1 värk så då kallar de på läkare+barnläkare.

Mamma står nedanför mig, en undersköterska på ena sidan, en annan barnmorska hänger på magen men lillan vill ändå inte komma ut.. jag blir vid det här laget frustrerad som f*n.. precis när jag kände att ”nu kommer hon ut” så tog värken slut och hon åkte in igen..

Jag hinner aldrig bli orolig men jag ser på mamma att ”nu ska vi ha ut ungen” och att hon blev lite irriterad för det tog en stund innan läkaren kom.. sen tyckte hon att han bedövade för länge ;) haha…

04.21 Ser hur det ”dukas upp” för något, sedan bedövar läkaren med sprutor ”downstairs”… seeeen ser jag att mamma räcker honom en sax.. Hmmm.. okej tänker jag nu klipper han. Kliiiippp…

04.23 Föds lilla Svea med sugklocka, dock så tog det bara 2 värkar tills hon kom ut så det vart bara ett litet blåmärke efter sugklockan inget annat.. 2 varv navelsträng runt halsen och det var väl då jag blev orolig för första gången för jag tyckte inte hon skrek så mkt.. men det kom igång och barnläkarn undersökte henne lite snabbt och hon mådde toppen! Glädjetårar och kramar i förlossningssalen, Olle klippte navelstängen :) Lättnad för alla att allt gick så bra och att det nu var ”över”:)

04.30 Moderkakan krystas ut och det gjorde inte alls så ont ..

Efter en stund så tyckte läkaren att Olle skulle ta lilla stumpan så han kunde börja sy.
45 min (!) sydde han och jag trodde att jag såg ut som ett jäkla lapptäcke där nere men det var bara klippet som syddes å det är tydligen flera lager som ska sys ihop.. Plus att han tydligen var suuuupernoga sa mamma.. Däremot så gjorde det nästan mer ont än förlossningen då bedövningen inte hade tagit på alla ställen.. Så jag andades lustgas i 45 min utan uppehåll men det gick bra det också ;)

Olle fick ta på blöja och klä på lillgumman medan jag skulle upp å duscha, kissa och allt det där sen fick vi sova en stund innan barnläkaren kom och skulle titta till lilla Svea som tog bröstet på en gång med ett jäkla sug :)

Jag tyckte att det var en jättehäftig upplevelse att föda barn men det var ju inte en helt problemfri förlossning utan det var hela tiden nån liten grej som måstade kollas på.

Jag är så otroligt glad och tacksam att mamma förslöste oss för jag kände mig så otroligt trygg hela tiden. Och Olle var helt fantastisk och servade och stöttade mig på alla tänkbara sätt! Utan er hade den här upplevelsen inte alls blivit så positiv.. ♥ Tack till läkaren Sahruh och usk Anita också! :)